Känns som att mitt liv fått en ny vändning eller vet inte riktigt hur jag ska förklara. Men det har liksom alltid funnits någon de senaste åren men nu.. gör det inte det. Och jag vet nog inte riktigt hur jag känner inför det. Den senaste tiden har jag känt och sagt att det är riktigt skönt att inte känna sig känslomässigt bunden till någon och att jag för första gången på länge känner mig fri. Men självklart saknar jag den närhet jag fick, den där känslan av att känna mig speciell... och alla de där samtalen. Det är ju något helt annat att snacka med en kille man gillar än att snacka med sina kompisar. Så ja, det finns självklart en hel del att sakna. MEN! Nu ska jag göra det bästa av hur det är och bara leva och förstå att det inte är konstigt att inte ha någon. Jag hoppas att jag tar lärdom av det här. Jag vill inte tänka för mycket på hur saker ska bli och så, för när något väl händer så händer det.