o så helt plötsligt är jag inne här på min kära gamla blogg och skriver. det blev bara en kortslutning i hjärnan; en konstig känsla i kroppen och en frustation som skapas när jag inte kan sätta ord på känslan. men så slog det mig att det kanske är en rätt bra idé afterall att skriva av mig lite då! inte för att hitta "svaret" genom skrivandet utan mer för att avlasta mig, skriva att nu känns det lite konstigt och jag vet inte varför, som att hoppa i plurret en sjukt varm dag bara för att kyla ner mig. 

 

men så läste jag mitt senaste inlägg, som skrev 21a juni förra året (2015) och stannar upp vid: "ett nytt kapitel i mitt liv är det snart som komma skall liksom" och bara reflekterar snabbt i hjärnan hur mitt liv ser helt annorlunda ut idag med hur det såg ut dagen jag stod framför spegeln iklädd studentklänning och mössa och funderade över vad som skulle komma härnäst. 

och nu sitter jag här och skriver medan jag då och då kollar ner på mina söner som ligger bredvid och sussar. söner!? jaa.. jag har två små tvillingpojkar, Liam och Noel. jag har liksom hunnit vara gravid redan och fött barn, största som hänt mig. och så har jag träffat en kille som jag är tillsammans med och som är pappan till mina barn. vi träffades på sommarjobbet och jag var egentligen helt inne på att ha ett helt avstängt känslorregister, var ju så trött på allt skit med känslor hit och dit. men så bara blev det vi liksom. sjukt egentligen, o sjukare hur det ser ut idag. men så himla mysigt och underbart.

 

men ja, att det känns lite smålustigt i kroppen ska jag inte förbigå men det löser sig. det är ju typ allt jag kan säga nu. och bara det att jag har en helt annan nattsömn (upp och mata barnen två ggr) med störningar gör att man blir lite halvgalen emellanåt. men det är en sjukt häftig period som man måste ta vara på.