Where do I belong?

Eftersom jag inte har något speciellt att göra denna midsommar så känns det liksom helt rätt att sitta och skriva inlägg här. Varken Christina eller Raymond har kommit ännu så det betyder att jag fortfarande inte har möjligheten att ladda in bilder...

I alla fall. Tänkte skriva lite om känslor. Jag tror många har haft funderingar som: Vart hör jag egentligen hemma? Borde jag egentligen vara här? Mycket handlar nog om vilka man är omringad med. Kanske börjar man någonstans ta sig en funderare om det verkligen är de här personerna man vill vara med, om man delar samma intressen. Eller så är det tvärtom, man börjar snacka med några man aldrig trodde att man riktigt skulle börja gilla. Men vips så kan man helt plötsligt kalla dem för ens vänner. Sedan kommer det till svåra val, hur man ska välja att hantera dem eller ska man strunta i det svåra, låta det bli som det blir? Leva för stunden? Det finns så många frågor att ställa till sig själv men sällan lika många svar.



Kanske är du osäker på vilken stil du ska ha. Klädstilen kan vara riktigt svår ibland. Innerst inne kanske man vill ha de där höga platåskorna, men hur ska kompisarna reagera? De kanske inte alls tycker de är fina. Det kan vara ett stort hinder och just därför avstår man från att köpa de där skorna. En sak som man borde tänka på: Vänner tycker inte om dig p.g.a hur du ser ut, om så är fallet- är de inte några riktiga vänner. Så egentligen ska man helt enkelt bära det man själv tycker är snyggt. Men jag vet att det är svårt, jag har själv varit i den situationen ett flertal gånger. Tyckt att de där orangea byxorna är riktigt snygga men inte vågat köpa dem just för att andra kanske bara skulle skratta åt mig när jag strosar runt i dem.

Vissa personer kanske inte skäms över sig själva- men över sina vänner/familjemedlemmar. Jag har en syster som har down syndrome och när jag var yngre tyckte jag alltid att det var så pinsamt när hon skulle gå fram och prata med någon främling. Men inte längre, utan tycker numera att hon bara är gullig. Men jag vet att det finns de som faktiskt skäms över att kanske gå med sin kompis på stan. Just kanske för att kompisen ser lite speciell ut. Sådant är väldigt tråkigt och något som alla borde öva på om de har en tendens av att skämmas över andra.

Ja. Nu har jag skrivit en del saker om typ hur man ska vara som person. Att det är ett dilemma för många. Att finna sig själv är nog något man gör hela livet. Man förändras som sagt och mognar som person( i alla fall de flesta )

Puss♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0